Klingerud (torp 12 Dalskogsinventering)

Klingerud ligger inne i skogen cirka fem hundra meter väster ut från Stutedalstjärnets södra ände. Ute på ett hygge finns grantorpet Bränningen.
Klingerud ligger i slänt inne i granskogen vid sidan om en liten bäck. Här finns en hel del saker som minner från torpet. En tydlig husgrund med murstocksrester in under täta granar, en rad olika stenhögar, ned mot en öppning i skogen finns en stenmur med en tydlig grindmarkering. I kanten av stenmuren finns också rester av en jordkällare som varit byggd utan en dörr i markplanet, det har troligen funnits en öppning i överbyggnaden. Intill jordkällaren finns en stor ek som Albert Jansson nämner i sin bok om torpet.

Från Minnen från en by i Dalskogs socken sid 19 - 24- Albert Jansson
Från texterna om Klingerud:
Torpet Klingere låg på Båsane 2:5 och där bodde för längesen i tiden ett par makar, Klinge-Lars och Klinge-Malin men jag tror inte de hade några barn.
De sista som bodde på Klingere var Anders och Anna Eriksson och deras barn, dottern Elisabeth och sönerna Albert och Karl. Albert fick följa med en farbror till Amerika. Karl dog hjärnfeber när han ännu gick i skolan.
Anders var var född på torpet Bränningen och där bodde hans mamma Stina under en lång tid. Anders och Anna såg till att rök i skorstenen på Bränningen. Under sin sista tid bodde Stina på Klingerud.
Dottern Elisabeth kom tidigt i tjänst och var stark och duktig och var mycket omtyckt på sina arbetsplatser. Hon blev trotjänare hos Anders Andersson Fyr i Frestersbyn i Ör. Elisabeth blev sjuk och var länge på sjukhus. Under den tiden sålde Anders Andersson sin gård. När Elisabeth blev frisk var hon hemma hos sin mor som var änka. Anders Andersson köpte Båsane 2:7 och dit flyttade Elisabeth och Anna. Huset på Klingerud flyttades till gården på Båsane. Klingerud såldes. När Anders dog fick Elisabeth ärva honom