Hållsten 2 

Ek 03.09.28 Stenmur 03.09.28

Hållsten 2 ligger som en fin rastplats på vandringen längs Pilgrimsleden från Upperud upp mot Skalåsknatten.
Torpet har en gång i tiden plockats ner och rest på nytt i Östebo, så det man hittar är grunden, resterna av en källare. Du kan också se lite grunden till två små uthus. På bergshällen norr om husruinen finns en stenmur av mycket grovkantig sten.

Från Skållerudsinventeringen
144 Hollsten 2

Torp under Skalåsen
Karl Lundin född 1889 och hans hustru Marie Paulin född 1887 med dottern Greta, som dog i spanska sjukan, samt sönderna Karl Valter född på Hollsten och Kurt Enar. Familjen flyttade till Östebo 1920.

Från Valter Lundins minnen - Han berättar om tjugotalea
Nu har jag hunnit nästan till Upperud, men skall för en stund återvända till Hållsten, där min egen vagga stått. Torpet ligger c:a 500 meter norr om Ågrens. Där bodde min morfar Paulus Johansson (Paulus på Hållsten). Han var skeppare åt Billingsforsbolaget. Bland andra hade han en båt som hette Primus. Mormor hette Kajsa. Hon dog 1900 då min mor var tretton år. Enligt mor var hon liten och smärt, med ett gnistrande humör. Paulus och Kajsa hade fem barn. Leon var slipare i Håverud, liksom Anton. Tredje sonen Johannes dog i unga år. Av döttrarna var Augusta gift med Josef Lindh från Amundserud och bosatt i Östebo. Min mor Maria Paulina var gift med Karl Lundin i Östebo. Jag minns min morfar som en kraftkarl. Han hade varit med vid byggandet av Dalslands kanal. Han berättade att koleran härjade i bygden vid den tiden, särskilt på Upperud och Forsbo. När någon dött och skulle köras för att begravas, togs folk från kanalbygget till detta. Taxan var en kanna brännvin, plus någon penning. Morfar hade själv varit med och kört. Brännvinet var till för att de själva inte skulle smittas. Om det hjälpte vet jag inte, men många färder till begravningsplatsen blev nog rätt så vingliga. En kanna var väl omkring tre liter?

Det var nog inte det lättaste att bo på Hållsten. Det fanns ju ingen riktig körväg dit. Allting fick bäras. Far berättade att de köpt en ny vedspis, som kom med någon av kanalbåtarna. Den bar han på ryggen från Upperuds sluss hem till Hållsten. När man går den gamla vägen, finns en sten som kallas vilosten. Kanske kommer namnet Håll-sten av detta. Jag minns att morfar när han hälsade på hemma alltid hade med sig något till oss ungar. För det mesta var det äpplen eller hårda karameller och kandisocker. Äpplena var av en sort som jag aldrig smakat varken förr eller senare. De var varken sura eller söta utan hade en underlig smak. Kanske var det för att han förvarade dem i en låda i kammaren, tillsammans med bl.a. pepparkakor. Han var utrustad med "smednypor", som det kallades att vara okänslig för värme. När han tog ringarna av järnspisen, tog han dem med händerna.  

Det inhägnade området runt Hållsten kallades för "Lycka". Varför det kallades så vet jag inte, men det lät väldigt hemtrevligt i mina öron. Morfar dog 1928 i mitt hem i Östebo. Huset revs och platsen är nu en hållplats på den s.k. Pilgrimsleden. Det var tre hus på Hållsten. Morfars hus, så det hus där jag föddes och en bit norrut Tildas stuga. Tilda var mor till Karl Benjaminsson, skeppare på Alex Halling. Där var två döttrar också ,Ida och Anna. De dog före min tid. Tilda var änka. På den tiden fanns ju ingen änkepension, så Tilda försörjde sig genom att göra och sälja kvastar och vispar, plocka bär och hjälpa andra med tvätt och strykning. När morfar inte var hemma och mor skulle till bärskogen på hösten, blev jag och min bror lämnade hos Tilda för tillsyn. Hon bjöd oss alltid på kaffe och pepparkakor. Jag minns hennes kaffekoppar. De var så höga och fina och kaffet var så otroligt varmt. Starkt var det också. Pepparkakorna smakade som de pepparkakshästar som såldes på marknader förr. Det gick en stig förbi Tildas stuga. Den gick till Långkasen och avslutades med en stege utför berget. Idag är den borta, men stigen syns än.

 

Länkar:

Karta
Text: Christer Johansson 2003-11-01
Foto: Christer Johansson