Lärlingsprojektet räddar skoltrötta

Artikel 1
I lärlingsprojektet på Lindholmens gymnasium i Göteborg varvar eleverna skolan med betald praktik på industrier. Till lärlingsprojektet kommer elever som inte passar in i den vanliga skolan.

Lärlingsprojektet, eller som det officiellt heter Lärande i Arbetslivet, LIA, håller till i tredje våningen i hus Äran på Lindholmens gymnasium. Huset ligger nästan nere vid kajen, ett stenkast från vattnet med centrala Göteborg i blickfånget tvärsöver Göta Älv.
I lärlingsprojektets tre rum är det anmärkningsvärt lugnt. Elever sitter för sig själva vid små bord och löser olika uppgifter. Eller så skriver de vid några datorer.
Rummen är indelade i olika grad av ro; ett rum är ett tyst läsrum, ett är studierum, och ett är studie- och uppehållsrum.
- I det innersta rummet ska det vara ett lugnt läsrum. Men många vill ha lite mer liv runt sig när de studerar och de sitter härute i de andra rummen, säger läraren Viking Slottner.
Och mycket riktigt står en radio på för att bryta stillheten.
Vid en dator sitter Andreas Green och skriver en recension av Jan Guillous bok Tempelriddaren. Andreas går i tvåan, tidigare har han gått på Hvitfeldska gymnasiet inne i centrum.
- Jag var trött på att gå i skolan så jag jobbade ett tag, säger han.
Nu funderar han på att bli kyltekniker.
- Jag hoppas att det finns en hel del jobb där, säger han.
Den anda av tillit som genomsyrar utbildningen illustreras av att det är möjligt för Viking att sätta sig med oss i det angränsande lärarrummet och stänga dörren medan eleverna fortsätter att studera på egen hand. Efter en stund går Viking ut och säger till eleverna att ta rast. Under en dryg timme kommer det bara en elev och knackar på, han har glömt lösenordet till datorn
När vi går ut i korridoren sitter en grabb med fötterna på bordet. Viking pekar på golvet och pojken tar genast ner fötterna. Som belöning får han tummen upp och ett leende från Viking.
I lärlingsprojektet får teoretiskt svaga elever en chans.
- De som söker hit är inte mindre duktiga men de är lite annorlunda. Många av dem skulle aldrig gått i gymnasiet om de inte kommit in här. Men här har de växt. I slutänden tror jag de här eleverna blir minst lika förberedda  för arbetslivet och lika duktiga som de som gått nationella program, säger Viking.
Hittills har inte eleverna kunnat söka till lärlingsprojektet. Istället har de 28 eleverna strömmat till genom att utbildningen är känd bland kollegor och  syokonsulenter på olika skolor. Men Viking hoppas att det ska bli möjligt att söka till nästa läsår.
Projektet är treårigt och löper nu på andra läsåret. Det är meningen att det ska utvärderas om projektet är lyckat.
-Och det är det ju, säger Viking.
Han har redan mailat till utbildningsnämndens ordförande för att puffa på för en förlängning.
Själv har Viking gått den långa vägen och har bara sjuårig folkskola i botten och ingen formell lärarutbildning.
- När jag gick i skolan så fortsatte kanske 20 procent till läroverk. Nu är det 95 procent som ska gå på gymnasiet. Det är klart att en teoretisk utbildning inte passar alla.
Han uppskattar att 20 procent av eleverna inte passar in i den traditionella skolan och då är lärlingsprojektet ett alternativ.
Men inte heller lärlingsprojektets flexibla modell tror han är en patentmedicin.
- Alla skulle inte klara ett sådant här individuellt system. En del behöver klassrumsundervisning, säger han.
Lärlingsprojektet är förhållandevis billigt med en elevpeng på 55 – 60 000 kronor.
- Och vi går plus så det skriker om det, säger Viking.
En anledning är att de är underbemannade, uppskattningsvis saknas en 75-procentstjänst. Nu jobbar Viking på heltid och två andra lärare på 40 procent och 20 procent.
Viking hoppas att de ska få bättre bemanning till våren så att han mer ska kunna fungera som projektledare och i högre utsträckning vara ute på företagen och träffa lärlingarna.
Han delar nu sin tid mellan att undervisa, ragga fram lärlingsplatser på företag, matcha lärlingar med rätt företag och gå runt i huset för att prata in eleverna på kompletterande kurser de behöver.
Det mesta sköter han själv. Och det är lärlingsprojektets akilleshäl. Det står och faller med Viking Slottner. Han vet vad som krävs i arbetslivet med 35 års erfarenhet från företag, både som elektriker, arbetsledare, projektledare och egen företagare.
Viking har funderat på fortsättningen.
- Jag har fyra och ett halvt år tills jag är 65. Mina kollegor säger till mig att jag borde bli mentor och lära upp andra, säger han.
Och det är nödvändigt om hans förhoppning att bygga upp ett lärlingsgymnasium ska kunna bli verklighet. Och han vill ha in flickor.
- Jag tänker på de tjejer som vill in i vården men inte passar in i skolan. En sådan här utbildning riktad mot hemvården tror jag skulle fungera bra, säger han.
Per-Olof Eliasson

Artikel 2
På lärlingsprojektet vid Lindholmens gymnasium i Göteborg förekommer inga lektioner. Det finns inte ens klassrum.
- Jag har genomgång ibland, men det är sällan, säger läraren Viking Slottner.

Undervisningen på lärlingsprojektet är helt individuell.
- Det kan verka kaotiskt, men i själva verket finns det en stark struktur. Samtidig finns en väldigt frihet i systemet, säger Viking Slottner.
Undervisningen är till stora delar självinstruerande. Varje elev har en planeringspärm och för varje ämne finns en plan att följa. I särskilda lådor ligger färdiga häften för varje ämne med en studieplan. Antingen ingår ett studiematerial eller så ansluter kursen till en bok. Eleverna får också ett häfte med frågor som måste besvaras.
När eleven är klar med ett moment redovisas det för läraren som sätter betyg.
- De ska aldrig behöva fråga vad de ska göra, säger Viking.
Det speciella arbetssättet på lärlingsprogrammet tar tid att lära sig.
- Det tar en termin men sedan fungerar det. De flesta lärare gör misstaget att se undervisningen kursvis istället för på tre års sikt, säger Viking.
Katederundervisning förekommer mycket sällan.
- Ibland är det nödvändigt med en genomgång till exempel som introduktion till arbetsmiljökursen men jag ser hur inaktiva de blir när jag föreläser, säger Viking.
Han anser att eleverna lär sig bättre genom att läsa sig till kunskaperna.
Det här sättet att lägga upp undervisningen på har Viking tagit med sig från det så kallade Nya Varvet-projektet där han arbetade förut.
Första terminen på lärlingsprojektet inleds med en verkstadskurs för att se om eleverna har förutsättningar för att lära sig hantverksyrken. I övrigt är utbildningen helt individuell.
När eleverna fått en lärlingsplats handplockas de verkstadskurser de behöver för att klara av jobbet.
Från lärlingsprogrammet går ingen ut med underkänt.
-Vi sätter inte underkända betyg. Om eleverna har svårt att hinna med rekommenderar vi dem att till exempel koncentrera sig på Svenska A och rationalisera bort Svenska B. Det är bättre att ha godkänt i alla ämnen än att komma upp till 2 500 poäng med en massa IG, anser Viking.
Per-Olof Eliasson

Artikel 3
Den betalda lärlingsplatsen är ett privilegium för eleverna på Lindholmens lärlingsprojekt.
Lärlingsprojektet är uppskattat båda av arbetsgivare och av elever.
- Underbart, är omdömet från en av eleverna.

På Götaverkens gamla varvsområde mittemot Göteborgs centrum ligger Kvaerner Pulpings verkstad i en maskinhall stor som ett par fotbollsplaner. Här jobbar Tommy Zasella och Jouni Karppinen från lärlingsprojektet.
De varvar lärlingsplats med skola, två veckor på varje ställe. Båda har varit lärlingar här i ungefär ett år.
Som de flesta verkstadsföretag har Kvaerner Pulping problem med föryngringen.
- Vi har en medelålder på 51 år. Under de närmaste 15 åren ska vi ersätta 100 man som pensioneras, säger personalansvarige Stellan Sjöberg.
Och det är ingen enkel process. Att bli fullärd arbetare på Kvaerner Pulping tar 7-8 år och i dag finns det nästan ingen svetsutbildning. Då är lärlingsprojektet ett tillskott.
- Men urvalet är för litet. De borde ha tre klasser i stället för en, säger Stellan Sjöberg.
Han har bara goda erfarenheter från lärlingsprojektet. Framtidsutsikterna för de som får lärlingsplats på Kvaerner är också goda. Efter tre år har de i praktiken ett arbete vikt åt sig.
- Men det kan vi ju inte tala om för dem när de börjar här, säger Stellan och myser bakom det gråa skägget.
Jouni har för tillfället Carina Carlsson som handledare.
- Jouni jobbar med det han kan. Och förra veckan satte vi upp lite grejer som inte var produktion så han fick testa lite. Han tittar också på när jag kör, säger hon.
Tommy och Jouni uppskattar speciellt omväxlingen, att inte gå i skolan varje dag.
- Man slipper göra samma sak hela tiden. Nästan varje gång jag kommer tillbaka hit har jag ett nytt jobb, säger Jouni.
Och lärlingsutbildningen får bra betyg.
- Underbart, säger Tommy.
Anledningen till att Viking förhandlat fram lärlingslön på 30 kronor i timmen är att han anser eleverna ska känna att de är till nytta. Om det så är att städa eller att sortera skruv.
- Också skitjobbet är utbildning. Det handlar om en socialisering, säger Viking.
Men jobbet är inte allt. Jouni har bett att få hoppa över ett lärlingspass för att komma ikapp i skolan.
- Det är viktigt att gå i skolan också. Fast man lär sig mycket mer här än i skolans verkstadskurser. Här kan gubbarna sina knep, säger han.
Innan någon får en lärlingsplats så tar Viking med eleven till arbetsplatsen för en 14 dagars praktikperiod. Därefter skriver man kontrakt mellan företaget, eleven och skolan om lärlingsplats
- Det är ett mycket löst kontrakt så att det ska vara lätt för företaget eller eleven och skolan att dra sig ur om det inte fungerar, säger  Viking.
En  elev får inte gå ut på praktik förrän han visar sig mogen, fem veckors närvaro i sträck är grundkravet.
Hittills har eleverna på lärlingsprogrammet valt yrken som svetsare och kylmontör, elektromekaniker, reparatör och arbete på en rivningsfirma.
- Nu har vi två stycken som vill bli snickare. Vi ska försöka fixa det också, säger Viking Slottner.
Per-Olof Eliasson (publicerat i Yrkesläraren)